så småningom blev det time for descent dock, vilket var sorgligt men välbehövligt ur ett kroppstemperaturligt perspektiv. (har nog aldrig upplevt ett lyckorus i klass med det jag kände när vi stod där, högst upp, vinden en osynlig vägg, luften klibbig av hav och höst. om ni någonsin får chansen att inleda en morgon med att klättra/gå/flyga uppför ett berg – gör det.)