midsommar III
Gustav.
Ronja.
Rebecka.
Eller ska man säga Ronja, kanske? Förvirringen är total.
Vi lekte en lek nämligen, mellan hamburgarna och nattpromenaden till dansbanan. Gustav var Gud.
(Och han har vackra händer.)
Livets två stadier: andas och inte andas. Även om insekter kanske inte andas. Jag vet inte.
Vi gick och la oss till slut, tidigare än väntat, efter att ha lyssnat lite för mycket på Håkan och ha ätit lite för mycket kalla hamburgare och ha förgäves väntat på soluppgången. Fast innan vi sov senpade vi Ronja, väldigt roligt, även om det misslyckades lite halvt på golvets bekostnad.
Eftersom det var minst sju olika sorters blommor i våra kransar, sov vi med dem under våra huvudkuddar, trots att Brännö visade sig vara ett gärdesgårdslöst stycke land. Vi lämnade ön med fina minnen i alla fall, allt enligt dikten Emma och jag skrev till Ronjas ouppskattade present (?); pk-spelet.
Det är söndag i dag och jag har redan spenderat alldeles för mycket tid med att titta på walkthroughs för The Last of Us. Det verkar helt galet bra, men jag kommer aldrig att spela det eftersom jag aldrig har ägt, och aldrig kommer att äga, ett Playstation. Hur som helst. I morgon bär det av ut på gatorna tillsammans med Molly, Miriam och Sofia. Party.